GAMMALT

Jag sitter och går genom min bilddagbok och hittar lite fina bilder & stuff.. Här är några rader jag skrev förra sommaren. Jag kämpade på med min träning för att bli frisk, och Roy var i militären.

"jag måst bara säga, att jag måst nog vara världens lyckligaste människa.
fastän jag har de jobbigt med en hel del,
men jag har kämpat mig genom en svår sjukdom o börja äntligen bli
nästan återställd, o så har jag underbara kompisar som stöttar o lyssnar
o  alltid finns där. o så har jag föräldrar som faktiskt, trots allt, är ganska
generösa. dom finns där då man behöver dom. o så har jag många
syskon som allihopa e bra att ha, som vet vad man har gått genom,
och fortfarande ställer upp. och så har jag ju en underbar pojkvän som jag
snart har fått vara med i 3 år :) han har alltid stöttat mig o gjort mig glad.
nu är han inte här, men det svetsar oss samman desto mer. han e det bästa
som finns, jag sku int kuna tänk mig nå bättre! vi älskar varandra o
har det bra ihop. jag är världens lyckligaste människa sålänge jag har Roy! <3"

Den där texten beskriver exakt hur jag kände då. Och det stämmer så bra än. Skillnaden är att jag är friskare nu, och att jag har Roy hos mig. Så med andra ord så har jag nog det väldigt bra ställt just nu!
Enda lilla grejen jag tänker klaga över, är att jag är så trött & slut jämt. Det beror nog på min starka medicin som jag äter 2ggr/dygn. Den drar ner mitt humör & gör mig trött. Jag har bett om lite svagare, men dom säger bara att jag är så ung så dom vill inte riskera nåt. Vilket jag nog förstår... Men det är inte kul att vara trött jämt. Nåja, det är minimala problem mot vad jag har haft, men ni förstår vad jag menar...? :)

Lite gamla bilder jag hittade på bdb: