FRÅGOR + SVAR

Ninoz sa..
Hur ofta shoppar du? Spontant bara :P 
Kul att alltid se tips med kläder,skor och så vidare, så skulle vara kul att veta om det blir ofta ett köp? :)

Svar: Oj, inte så ofta längre. Eller ja, det blir mest nätshopping. Kanske en två-tre ggr i månaden, högst.
Förut shoppade jag mycket oftare, nu tänker jag noggrannare genom om jag faktiskt behöver dedär skorna eller den där tröjan innan jag slår till.
Men lite spontanshopping blir det ju nog alltid mellan varven då man ser nåt fint, det tycker jag att man måste få unna sig.


Anonym sa..
Hur ser du på saken att bo sambo?! 
Skulle det inte va bättre att gifta sig först och lova varandra trohet till livets slut..? 
För mig låter det bra, för då flyttar man inte ifrån varandra i första taget.

Svar: Vem kan ge en garanti på att man inte flyttar ifrån varandra bara för att man är gift? Inget som säger att man alltid kommer att vara tillsammans bara för att man är gift! Jag tycker att det är viktigt att prova på att bo ihop innan man går o lovar varandra "trohet till livets slut". För ifall man i nåt skede kommer på att man inte kan leva ihop så är det ju mycket lättare att gå skilda vägar innan man hunnit gifta sig o allt det där!
Vi tänker absolut inte ha nå bråttom med varken förlovning eller med att gifta oss, det kommer inget bra med att ha för bråttom!


Anonym sa..
En fråga om hårförlängningen har jag. Var på huvudet sätter du fast det? 
Lägger du det högt upp eller lågt ner så att mycket av ditt eget hår kommer ovanpå? 
Hur länge har du kvar i skolan, och vad har du för planer efter det?

Svar: Löshåret består av flera små "delar" som man sätter fast på olika ställen.
Jag delar upp det så att jag får lika mycket hår på sidorna o bak på huvudet.
O så lägger jag håret i olika nivåer så att det ser mer naturligt ut.
Det får inte komma för mycket av det egna håret ovanpå, för då syns det väldigt bra att man har löshår.

Jag är inne på mitt andra år på min målarutbildning nu, men eftersom detta läsår just har börjat, så kan man säga att jag har två år kvar. Utbildningen är alltså tre år.
Då jag fått min examen så vill jag studera vidare till inredningsdesigner. Har funderat på att åka till Sverige o studera där, men det återstår att se.


Anonym sa..
hur pass återställd är du efter stroken, kan man någonsin bli 100% som man var förut?

Svar: Jag är inte 100% återställd, o kommer nog aldrig att bli det heller. Jag ser fortfarande små framsteg nu&då, dock väldigt sällan. Jag är nöjd med hur jag har det nu, men samtidigt kan jag ibland bli väldigt arg på min kropp då den inte vill samarbeta.  Men sen då jag tänker efter hur pass dålig jag var i början, ja, faktiskt nära att dö, så skäms jag o klagar inte på mig själv på ett bra tag.
Jag har kämpat så otroligt hårt för att bli såpass frisk som jag är nu, o jag har ingen anledning till att inte vara stolt över mig själv.

Jag vet inte vad jag ska svara då du frågar om man någonsin kan bli 100% som man var förut.. Det beror såklart på hur pass stor stroke man hade..
Jag hade en stor blodpropp som tog på ett sånt ställe att motoriken försvann, o jag var tvungen att lära mig alla rörelser i kroppen från början, från noll.
Jag hade ingen aning om hur man gjorde för att gå. Hjärnan hade raderat allt sånt.
Dessutom var jag ju förlamad, så jag hade ju ingen chans att ens kunna prova på det den första tiden.
Så om man drabbas såsom jag gjorde så tror jag nog att det är nästan omöjligt att bli 100% återställd.
O då hade ju jag dessutom oddsen på min sida; Jag var ung, såg positivt på skiten, o var jävligt envis.
Tyvärr så finns det ju dom som ger upp då det händer nåt sånt där. Dom som inte orkar kämpa, o som ser negativt på det.  Då är det nog ingen stor chans att man kan fortsätta med sitt liv heller.
Men däremot, om man bara får en liten stroke, o slipper den hemska förlamningen, så finns det ju mycket större chanser att man blir helt återställd.


Anonym sa..
Var du och Roy tillsammans när du drabbades av blodproppen? Hur på verkade det isf ert förhållande?

Svar: Jag & Roy hade varit tillsammans i nästan två år då jag fick blodproppen. Det påverkade vårt förhållande mest positivt faktiskt. Jag fick verkligen bekräftat att jag var väldigt viktig för honom, o han var verkligen världens bästa pojkvän som t.o.m. tog ledigt från jobbet vissa dagar bara för att få vara med mig på sjukhuset.
Samtidigt var jag hela tiden rädd för att han inte skulle orka gå genom den här skiten med mig, det fanns ju inga garantier för om jag skulle kunna gå igen, eller om jag ens skulle överleva. Men han fanns hela tiden där, o var bara världens bästa :')


Anonym sa..
Du höll ju på utbildade dig till bagare/konditor när du blev sjuk. varför avbröt du dina studier? 
Fick du sådana men att du inte kunde fortsätta med bakning? 
Isåfall kan du baka i vanliga fall hemma nu ifall att du skulle vara sugen på en hembakad kaka?

Svar: Jag hade gått klart de två första åren på bagare/konditor, o skulle ha haft ett år kvar. Redan under första året insåg jag att detta var inte vad jag ville syssla med, men jag valde att fortsätta ändå, för jag är ju ingen som ger upp, o att hoppa av såg jag inte ens som ett alternativ.
Men så blev jag sjuk, o saker blev annorlunda. Jag var sjukskriven över ett år, o hade all tid i världen att tänka genom saker & ting. Jag kom fram till att: Varför slösa ännu ett år av mitt liv på nåt som jag så säkert redan vet att jag inte vill jobba med i framtiden? Så jag valde att satsa på nåt som jag var intresserad av istället; Så jag sökte till inredare & målare, o kom in på målarutbildningen.
Jag ångrar absolut inget, så jag antar att jag gjorde ett bra val.

Jag skulle nog säkert ha kunnat fortsätta med bakning, det skulle dessutomha varit väldigt bra terapi för min arm & hand. Men jag skulle inte ha trivts alls, så det skulle nog inte ha varit värt det. Jag får nämligen väldigt bra terapi genom målning & renovering som vi sysslar med i skolan också, så på den biten spelar det ingen roll.
Jag kan absolut baka, men det blir tyvärr(?) alltför sällan. Gillar inte att baka helt enkelt ;)


Anonym sa..
du och din kille har ju varit tillsammans ganska länge, men har du haft andra förhållanden före han ?

Svar: Ja, vi har varit tillsammans över fyra år nu :) Jag har inte haft några andra seriösa förhållanden före han.
Bara några sånadär "ska vi bli ihop"-förhållanden i högstadiet, haha ;) Detta är mitt första, o förhoppningsvis sista, seriösa förhållande!


Anonym sa..
vill du gifta dig före du får barn eller senare i livet när du har barn som är ganska stora? :)

Svar: Det är inget jag har tänkt på sådär. Om jag nu skulle råka bli gravid sådär plötsligt, så inte skulle jag nu börja stressa med ett bröllop då inte. Nej, då skulle nog bröllopet få vänta några år. Så det är absolut ingen "regel" som jag har, att jag skulle behöva vara gift innan jag får barn.
Nej, det får komma i den ordning det kommer.


Anonym sa..
Vill du ha ett stort kyrkligt bröllop, eller skulle du kunna tänka dig att gå in till magistraten en dag som alla andra och gifta dig på så sätt?

Svar: Nej jag vill nog absolut ha fint ett bröllop där vi bjuder in släkt o vänner, ett bröllop som vi kommer att minnas för resten av livet! :)


Anonym sa..
En fråga, hur trivs du med Roy? Har ni ett bra förhållande och är någon förlovning på kommande? :)

Svar: Jag trivs bra med Roy o skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom. Visst grälar vi ibland, men vem gör nu inte det?
Men som sagt, vi tänker inte ha bråttom med nån förlovning, bättre att vänta lite för länge då. Men om han skulle falla ner på knä så skulle jag inte tveka en sekund. :)

Tack för alla era frågor! Om det ännu är nån som vill fråga nåt, så kan ni göra det i det här inlägget.
PUSS & KRAM på er!