Tillbakablickar

Åh, Roy sitter o spelar Edguy-låtar. Dom låtarna betyder väldigt mycket för mig.
Hösten -08 var jag på rehabilitering på Neuron-rehabiliteringscenter i Kuopio efter min stroke. Jag var där ensam i tre veckor, vilket var väldigt tungt för mig. Roy & familjen kom o hälsade på en gång emellan, men annars var jag helt ensam bland okänt folk. Det var långt hemifrån & alla var stenfinska. Jag tränade upp till 7 timmar per dag med fysioterapeuter av olika slag. 7 timmar per dag i 3 veckor! Det gick bra så länge jag tränade, men på kvällarna då jag hann sitta ner & fundera så saknade jag allihopa nåt oerhört. O en kväll, då jag saknade Roy extra mycket, så skickade han en hel hög Edguy-låtar åt mig. Sen dess satt jag varje kväll o lyssnade på Edguy o längtade hem, o nu då jag hör nån av dom låtarna så börjar jag nästan gråta. Dom för med sig så många minnen, o jag kan inte låta bli att längta tillbaka till Neuron lite fastän det var sjukt jobbigt så länge jag var där.
 
 Jag slänger upp några bilder från då jag var på rehabilitering i Kuopio, augusti-september 2008...

Efter en hård träningsdag.


Min vänstra arm hängde mest rakt ner..


En sån självklar sak som att gå i trappor var jättejobbigt & ibland nästan omöjligt för mig.


Jag fick lära mig att göra allt med två händer igen efter att jag bara kunnat använda höger hand o blivit skicklig på att göra allt med en hand. Det var verkligen supersvårt i början att börja använda båda händerna, men för varje dag började det gå lättare & lättare! Än idag har jag lite problem med det, men det kan jag absolut leva med!


En bild på slitna jag efter 6½ timmar träning.


Mellan all träning pysslade jag lite, bl.a. denna tröja gjorde jag, åt lillasyster Heidi.


Jag levde i bandage, stöd & mitellor, men började vägra att använda en del av stöden så småningom, mot läkarnas vilja, vilket jag är glad åt idag. Man kommer långt med envishet, o om man inte vågar prova nåt nytt, så lär det inte hända nåt nytt heller :}

________________
Nu väntar jag bara på besked från Fpa, så att jag vet om jag slipper iväg på en månads rehab till Spanien. Jag vet vad jag har framför mig i så fall; Mycket hemlängtan, stor saknad, många sömnlösa nätter, men också nånting helt underbart; Träffa nya människor som varit med om ungefär samma sak, nya upplevelser, nytt klimat, och främst; Början på ett friskare liv och en bättre framtid med förhoppningsvis en bättre fungerande kropp. 
Jag längtar varje dag trots att jag inte ännu vet om det ens blir av. Men jag ska kämpa för att få slippa iväg på den här resan som skulle förändra mitt liv för all framtid! ♥