Besöket hos ortopeden

Jag var nog lite gråtfärdig då jag kom ut ur undersökningsrummet. Dom nästan vägrar att göra nåt åt knäna fastän det begränsar min vardag hela tiden. Jag har haft problem med knäna (speciellt vänstra) sen jag var liten, och det har bara blivit värre. Nu bråkar båda hela tiden, men dom tyckte bara att "det är inget farligt". Nähä? Men det gör ju förj*vligt ont då knäskålarna hoppar snett och man bara ramlar ihop och ska försöka lägga det på plats själv. Och sen då man ska ta sig upp -Det är ju ett helt dagsprojekt.

Efteråt satte jag mig ner på sjukhus-caféet och åt en supergod kalkonsemla som jag ofta åt då jag var inskriven på sjukhuset i 1½ månad för drygt tre år sen då jag hade fått min stroke. En massa gamla minnen kom tillbaka, och jag kom att tänka på att jag faktiskt trivdes rätt bra på sjukhuset trots allt. Jag hade ofta besök, och så träffade jag helt underbara människor under den tiden som jag var där.
 
...
Åh, jag önskade verkligen att jag skulle ha fått ett annat besked. Det enda dom sa var att jag måste träna knäna bättre, men det går ju knappt heller. Varje gång jag försöker träna benen så säger knäna ifrån nästan direkt. Jag ska ringa min fysioterapeut imorgon, kanske hon har nåt bra tips.
 
-
Det gick rätt bra på jobbet idag. Om jag ska va ärlig så hade jag smått ångest innan, men jag fick jobba med en supershysst karl som var glad och trevlig som jag kunde känna mig bekväm med, så tiden gick rätt fort trots allt! :) Imorgon är jag ledig, så då far jag hem till Kovjoki, och sen jobbar jag torsdag-lördag igen.
 
Nu ska jag kolla lite missade avsnitt på tv3play, later!
 

  
Fotograf är Sarah.